The Eu Emissioner Handel System ( Eu Ets ) Fact Ark

Sidan kan inte hittas Sidan du letar efter kan ha tagits bort, hade namnet ändrats eller är tillfälligt otillgängligt. Vänligen försök följande: Kontrollera att webbplatsadressen som visas i adressfältet i din webbläsare är stavad och formaterad korrekt. Om du nått den här sidan genom att klicka på en länk, kontakta webbplatsansvarig för att varna dem om att länken är felaktigt formaterad. Klicka på knappen Tillbaka för att prova en annan länk. HTTP Error 404 - Fil eller katalog hittades inte. Teknisk information för Internet Information (för supportpersonal) Gå till Microsoft Product Support Services och utför en titelsökning för orden HTTP och 404. Öppna IIS Hjälp. som är tillgänglig i IIS Manager (inetmgr), och söka efter ämnen med titeln Webbplatsinställning. Gemensamma administrativa uppgifter. och om anpassade felmeddelanden. Frågor och svar på förslaget om att revidera EU: s emissionshandelssystem (EU ETS) Bryssel den 15 juli 2015 Se även: Pressmeddelande. Omvandling av Europas energisystem - Kommissionens sommarpaket för energi leder vägen (15 juli 2015) 1. Varför har kommissionen föreslagit idag en översyn av EU: s utsläppsrätter Europeiska kommissionen har lagt fram ett lagstiftningsförslag om att revidera EU: s system för handel med utsläppsrätter (ETS) i linje med 2030: s klimat - och energipolitiska ramverk som EU: s ledare har kommit överens om i oktober 2014. Förslaget är en integrerad del av arbetet med att uppnå en motståndskraftig energiförening med en framåtblickande klimatpolitik som Juncker-kommissionens högsta politiska prioritering, lanserad i Februari 2015. Detta är det första steget i att leverera EU: s mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 inhemska fram till 2030 som en del av sitt bidrag till den nya globala klimatavtalet som antas i Paris i december. Detta förslag skickar ett starkt budskap till det internationella samfundet vid ett kritiskt ögonblick när andra stora aktörer som G7 och Kina också har visat sin fasta beslutsamhet. EU ETS är den största kolmarknaden i världen. Dagens förslag syftar till att säkerställa att EU: s ETS är hörnstenen i EU: s klimatpolitik det mest effektiva sättet att minska utsläppen under det kommande årtiondet. Det kan därmed bygga på erfarenheterna från företag och myndigheter från det första decenniet av dess genomförande. EU: s system för handel med utsläppsrätter bör fortsätta att inspirera andra internationella partners, till exempel Kina, att använda kol prissättning som en kostnadseffektiv förare för en gradvis men hållbar avkolning av sina ekonomier till nytta för framtida generationer. Ambitiösa klimatåtgärder skapar affärsmöjligheter och öppnar nya marknader för teknik med låga koldioxidutsläpp. Dagens förslag bekräftar att klimatåtgärder och konkurrenskraft går hand i hand. Det reviderade EU-systemet för utsläppsrätter kommer att ge starkare incitament till innovation och fortsätta att se till att de europeiska industrier fortsätter att vara konkurrenskraftiga på de internationella marknaderna. Ytterligare medel från EU: s ETS tillhandahålls för första gången även för koldioxidutsläpp för energiintensiv industri och för modernisering av energisystemen i låginkomstmedlemsstater. Detta kommer att ytterligare stimulera upptagandet av förnybara energikällor och andra koldioxidsnåla och energieffektiva teknologier som, tillsammans med koldioxidisering, är ytterligare nyckelmål för energifunionen. Slutligen kommer ett reviderat EU-system för handel med utsläppsrätter baserad på den nyligen överenskomna stabiliseringsreserven att stärka den inre energimarknadens funktion och ge bättre långsiktiga prissignaler för investeringar. Dagens EU-ETS-förslag kommer därför att bidra till en bättre fungerande europeisk elmarknad, vilket är det bästa sättet att se till att el kan levereras till privata konsumenter och industrier på det mest kostnadseffektiva sättet. 2. Hur kommer översynen att gynna EU-medborgare, industrin och medlemsstaterna Den föreslagna översynen ger flera miljömässiga och ekonomiska fördelar. Det kommer att bidra till att hantera klimatförändringen genom att öka takten i EU: s ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser. Klipputsläpp minskar också luftföroreningar, till fördel för medborgarnas hälsa. Dessutom gör det Europa mindre beroende av importerade fossila bränslen. I detta förslag förespråkar ett starkare och bättre fungerande EU-system för handel med utsläppsrätter som hjälper till att sätta EU på rätt väg mot en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Det ger stora möjligheter för näringslivet att utveckla och dra nytta av ny teknik och marknader, stöder innovation och hjälper till att skapa nya möjligheter till jobb och tillväxt. Förslaget stöder också övergången till koldioxidutsläpp genom att tillhandahålla mer medel för att möta investeringsbehoven i låginkomstmedlemsstater. Samtidigt erkänner kommissionen att det kan finnas risker för vissa företag som utsätts för internationell konkurrens, så länge som ingen jämförbara klimatåtgärder vidtas i andra stora ekonomier. Därför innehåller förslaget även garantier för EU: s energiintensiva industris internationella konkurrenskraft. Viktigt fokus läggs på att minska administrativa bördor. Enligt förslaget kommer medlemsstaterna att fortsätta att kunna utesluta små emittenter från EU: s system för utsläppsrätter, inklusive små och medelstora företag med låga utsläpp, så länge de omfattas av motsvarande åtgärder. 3. Hur bidrar EU: s ETS-revision till internationella klimatinsatser EU: s utsläppsminskningar kommer att vara ett viktigt bidrag till den internationella ansträngningen att begränsa den globala genomsnittliga temperaturhöjningen till under 2C jämfört med preindustriella nivåer. Det ekonomiövergripande minst 40 målet visar EU: s fortsatta engagemang för att säkra en ambitiös global klimatöverenskommelse med juridiskt bindande åtaganden från alla parter i Paris i december. Dagens förslag fortsätter denna insats genom att presentera det första av de viktigaste stegen för att leverera på detta ambitiösa utsläppsminskningsmål. Besluten som antas i Paris förväntas mobilisera klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad för berättigade parter, särskilt de som har de minsta möjligheterna. Klimatfinansieringen i den offentliga sektorn kommer fortsättningsvis att spela en viktig roll när det gäller att mobilisera resurserna efter 2020. I väntan på dessa beslut uppmanas dagens förslag att medlemsstaterna ska använda en del av sina EU-auktioners auktionsintäkter för att finansiera klimatåtgärder i länder utanför EU, inklusive för åtgärder för att anpassa sig till klimatpåverkan. Det kommer att vara på medlemsstaterna att ägna en del av dessa intäkter från systemet för handel med utsläppsrätter för att stödja åtgärder mot klimatbekämpning i tredjeländer, inklusive utvecklingsländer. 4. Hur kommer ETS-revideringen att påverka det totala antalet utsläppsrätter Den totala mängden utsläppsrätter kommer att minska med 2,2 år varje år från och med 2021. Sedan 2013 har den huvudsakliga metoden att distribuera EU-utsläppsrätter godkänts genom auktionering av medlemsstaterna. Under den aktuella handelsperioden (2013-2020) kommer 57 av det totala antalet utsläppsrätter att auktioneras, medan de återstående utsläppsrätterna är tillgängliga för kostnadsfri tilldelning. Andelen utsläppsrätter som ska auktioneras kommer att förbli densamma efter 2020. Intäkterna från auktionering ger medlemsstaterna finansiering som kan användas för olika åtgärder, såsom program för förnybar energi. De kan också riktas mot socialpolitiska åtgärder för att stödja en rättvis och rättvis övergång till en koldioxidsnål ekonomi för företag, deras arbetstagare och konsumenter, förutom att stödja internationella klimatåtgärder i tredjeländer, inklusive utvecklingsländer. 5. Hur kommer systemet med fri fördelning att förbättras efter 2020 Eftersom det totala antalet utsläppsrätter är begränsat och sänkt måste systemet med fri fördelning revideras för att fördela tillgängliga utsläpp på ett effektivt och effektivt sätt. De föreslagna ändringarna syftar till att minimera behovet av en korrigeringsfaktor1 och för att säkerställa förutsägbarhet för företagen. Tilldelningen av fria utsläppsrätter kommer att inriktas på de sektorer som har störst risk att flytta sin produktion utanför EU. Grundarkitekturen kommer att vara kvar efter 2020, medan enskilda delar kommer att förbättras i linje med det avtal som EU: s ledare träffade i oktober 2014: Referensvärden kommer att uppdateras för att fånga tekniska framsteg inom de olika sektorerna. Nuvarande värden bestäms utifrån data från 2007-2008 och skulle inte återspegla teknikens tillstånd efter 2020. Produktionsdata - systemet blir mer flexibelt genom att bättre ta hänsyn till produktionsökningar eller minskningar och justera mängden gratis tilldelning i enlighet därmed. Ett specifikt antal gratis ersättningar kommer att avsättas för nya och växande anläggningar. Koldioxidläckage som för närvarande utöver 2020 kommer alla större industrisektorer att övervägas med risk för koldioxidläckage. Indirekta kolkostnader 2 Medlemsstater uppmanas att använda auktionsintäkter för att tillhandahålla ersättning i enlighet med reglerna för statligt stöd. 6. Hur kommer EU: s ETS att stödja låg koldioxidutnyttjande En innovationsfond kommer att inrättas för att stödja investeringar i förnybara energikällor inom förnybar energi, kolavskiljning och lagring (CCS) och koldioxidutsläpp i energiintensiv industri. Några 400 miljoner utsläppsrätter som uppgår till cirka 10 miljarder euro när de säljs kommer att reserveras från 2021 och framåt för detta ändamål. Dessutom kommer ytterligare 50 miljoner av de odelade utsläppsrätterna3 från 2013-2020 att avsättas för att göra det möjligt för innovationsfonden att börja före 2021 och omfatta projekt för att stödja genombrottsteknik inom industrin4. Innovationsfonden bygger på framgången med det befintliga finansieringsprogrammet för att stödja koldioxidutsläpp genom att använda intäkterna från 300 miljoner kvoter under 2013-2020 (den så kallade NER 300). 7. Vad är målen för moderniseringsfonden Målet för moderniseringsfonden är att stödja låginkomstmedlemsstaterna för att möta de höga investeringsbehov som rör energieffektivitet och modernisering av deras energisystem. Mellan 2021 och 2030 kommer 2 av utsläppsrätterna, totalt 310 miljoner utsläppsrätter, att avsättas för att etablera fonden. Alla medlemsstater kommer att bidra till fonden, vilket kommer att gynna 10 medlemsstater med en BNP per capita som understiger 60 av EU-genomsnittet (2013). De länder som kan få stöd är Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Slovakien. ETS-direktivet bör inrätta en styrningsstruktur för moderniseringsfonden som involverar medlemsstaterna, Europeiska investeringsbanken och kommissionen. 8. Hur påverkar EU: s ETS-revision reserven för marknadsstabilitet Det nyligen gjorda avtalet om marknadsstabilitetsreserven (MSR) gör att odelade utsläppsrätter kan överföras till MSR 2020. Enligt denna regel uppskattar analytiker att cirka 550 till 700 miljoner utsläppsrätter kan överföras till MSR 2020. Efter en begäran från parlamentet och rådet om att överväga användningen av odelade utsläppsrätter efter 2020 föreslår kommissionen att använda 250 miljoner odelade utsläppsrätter från 2013-2020 för att upprätta en reserv för nya och växande anläggningar. 9. Fanns det ett offentligt samråd om detta förslag Medlemsstaterna, branschrepresentanter, icke-statliga organisationer, forsknings - och akademiska institutioner, fackföreningar och medborgare var inblandade i olika stadier i utvecklingen av detta förslag. Omfattande intressentkonsultationer genomfördes 2014 kring olika tekniska aspekter av EU: s system för handel med utsläppsrätter. Kommissionen mottog mer än 500 bidrag som har beaktats vid utarbetandet av detta förslag. Efter dessa samråd och analysen av EU: s klimatpolitiska mål före 2030 genomförde kommissionen en konsekvensbedömning av EU: s ETS-revision, som också publiceras idag (Dokumentation). Lagförslaget har överlämnats till Europaparlamentet och rådet för antagande samt till Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för yttrande. Kommissionen kommer att arbeta med dessa institutioner för att se denna lagstiftning igenom. Medborgare och intressenter kan ge sina synpunkter på detta förslag under de kommande åtta veckorna. Dessa kommer att föras in i lagstiftningsdebatten och presenteras för Europaparlamentet och rådet. För ytterligare detaljer hänvisas till de ytterligare frågorna på GD Climas webbplats. Se även infographic i bilagan till det här faktabladet. 1 Korrigeringsfaktorn för sektorssektorer minskar den fria fördelningen i alla sektorer om kravet på fria utsläppsrätter är högre än det tillgängliga beloppet. 2 Indirekta kolkostnader uppstår främst för elintensiva industrier på grund av att koldioxidkostnader överförs till dem i elpriset. 3 Odelade utsläppsrätter är de som ursprungligen öronmärkts till fri fördelning men fördelades inte på grund av nedläggningar av företag eller produktionsminskningar. 4 Exempelvis koldioxidupptagning och användning av demonstrationsprojekt Utnyttjande av EU: s system för handel med utsläppsrätter Germanys ökande koldioxidutsläpp från koleldade kraftverk beror delvis på de låga priserna på utsläppsrätter i EU: s utsläppshandelssystem. Den största kolmarknaden i världen står inför ett överutbud av tillstånd. Den tyska regeringen och många EU-medlemsstater och Europeiska kommissionen försöker därför reformera verktyget som kommer att göra utsläppen av växthusgaser mer kostsamma. Detta faktablad förklarar vad EU vill uppnå med ETS, vad som gick fel och vad som görs för att fixa det. Vad det gör Med EU: s ETS, ville Europeiska unionen skapa en marknadsmekanism som bestämmer ett pris för koldioxidutsläpp och skapar incitament för att minska utsläppen på det mest effektiva sättet. Företagen skulle behöva betala för CO 2 - utsläpp, vilket gör kraftproduktionen från brinnande kol eller andra bränslen dyrare och rena kraftkällor mer attraktiva. Samtidigt skulle företagen få incitament att förbättra energieffektiviteten eftersom de kunde sälja sina rättigheter att släppa ut CO2 på marknaden. EU: s utsläppshandelssystem fastställer en övergripande gräns för alla koldioxidutsläpp från kraftverk, energiintensiva industrier (t. ex. oljeraffinaderier, stålverk och producenter av järn, aluminium, cement, papper och glas) och civil luftfart . Systemet omfattar mer än 11 ​​000 kraftverk och fabriker i de 28 EU-länderna plus Island, Liechtenstein och Norge och täcker cirka 45 procent av EU: s växthusgasutsläpp. Målet för EU ETS är att minska växthusgasutsläppen från kraftverk och andra energiintensiva industrier (till exempel produktion av järn, aluminium, cement, glas, kartong, syror etc.) med 1,74 procent varje år från och med 2013 , och att uppnå en övergripande minskning av dessa sektorer med 21 procent år 2020 jämfört med 2005 års nivåer. Dessa mål fastställdes med EU: s mål att minska alla utsläpp av växthusgaser med 20 procent år 2020 jämfört med 1990 i åtanke. Hur det ska fungera EU: s system för handel med utsläppsrätter följer en "cap and trade" - strategi. EU fastställer en kapp på hur mycket växthusgas som kan släppas varje år och företagen behöver utsläppsrätter för varje ton CO2 som de släpper ut inom ett kalenderår. De tar emot eller köper dessa tillstånd och de kan handla dem. Företagen får böter om de avger mer CO 2 än de har täckt av utsläppsrätter. Bötesbeloppet är 100 euro per överskott ton för sammanhang: världens största kemiska företag, BASF, producerade 23 miljoner ton CO 2 - ekvivalenter 2013. Företagen har ett incitament att minska utsläppen genom att investera i energieffektivitet, eftersom de då kan sälja överskjutande utsläppsrätter. Istället för EU-utsläppsrätter kan företag köpa krediter från emissionsbesparande projekt enligt Kyoto-protokollets Clean Development Mechanism (CDM) i utvecklingsländerna. Tanken var att skapa en mekanism för att minska utsläppen på det mest effektiva sättet. Fungerar det EU-systemet för handel med utsläppsrätter har funnits sedan 2005. Under de två första handelsperioderna (2005-2007 och 2008-2012) lämnades majoriteten av utsläppsrätterna gratis och i generösa siffror, så priset för första perioders utsläpp sjönk till noll under 2007. Nu under den tredje perioden (2013-2020) auktioneras 40 procent av utsläppsrätterna och kraftgeneratorer måste köpa alla sina utsläppsrätter (med undantag i vissa medlemsstater som Polen, Bulgarien, Ungern, Litauen osv. .). Det finns fortfarande fri fördelning inom tillverkningsindustrin (80 procent) och luftfartssektorn (85 procent), och sektorer som utsätts för koldioxidläckage erhåller också ett extra antal gratis utsläppsrätter. Till följd av detta var priserna för tillstånd aldrig lika höga som planerade. Tillståndsöverskottet ökade ännu mer efter 2008 års ekonomiska kris, vilket ledde till att utsläppen sjönk snabbare än förväntat (produktionen inom stålindustrin ensam minskade med 28 procent mellan 2008 och 2009). Kritiker sa också att företagens frekventa användning av billiga CDM-krediter pressade kolpriset ner. Medan systemet har haft någon effekt, har det trots allt sänkt utsläppet på koldioxidutsläpp har EU: s emissionsutskott inte producerat det förväntade resultatet att elproduktion från fossila källor, som kol, blir dyrare jämfört med energi från rena kraftkällor som förnybar energi. Faktum är att låga priser har bidragit till en återupptagning av brunkol som en billig och konkurrenskraftig kraftkälla. Forskare vid Tyska institutet för ekonomisk forskning (Deutsches Institut fr Wirtschaftsforschung, DIW) har beräknat att endast ett pris på mer än 40 euro per utsläppt ton CO 2 kan påverka kraftpriset från kol på ett sätt som skulle göra andra energikällor mer konkurrenskraftiga. Men koldioxidutsläpp var lika billiga som 2,81 euro i början av 2014 och genomsnittspriset är cirka 5 euro. Kan det fastställas Purister bland ekonomer anser att ett effektivt system för utsläppshandel, som EU: s ETS, är ett paradis för att minska utsläppen av växthusgaser i alla sektorer, i alla länder och utan att det behövs nationell lagstiftning och subventioner för förnybara energikällor. Många medlemsstater försöker nu reformera det defunkta systemet och EU har tagit några preliminära steg. I ett första försök att minska överskottet på cirka 2 miljarder utsläppsrätter (juli 2014) tog EU tillfälligt bort 900 miljoner tillstånd från auktionen 2014-2016 kallas det här instrumentet backloading. EU har för avsikt att returnera dessa utsläppsrätter 2019-20. Kommissionen föreslog införandet av en stabilitetsreserv för marknaden från och med 2020. Detta instrument bör göra det möjligt för myndigheterna att öka eller minska antalet koldioxidutsläpp på marknaden, efter tydliga regler, för att reglera priset. Medlemsstaternas regeringar kommer att diskutera tanken igen hösten 2014. Tyskland har krävt att MSR ska träda i kraft 2017 och har föreslagit att överföra de återbelastade utsläppsrätterna direkt till reserven. Kritiker har påpekat att det här instrumentet endast skulle ha begränsade effekter eftersom det reagerar på plötsliga händelser med en tvåårsfördröjning, och att även med MSR kommer antalet totala utsläpp sannolikt inte att minskas tillräckligt snabbt för att minska det nuvarande överskottet. Sådana tvivel har lett till att ett antal länder tar individuella steg. Förenade kungariket introducerade ett prisgolv för kol Danmark, Sverige. Finland, Frankrike, Irland, Nederländerna har infört en kolskatt. I Tyskland sätter miljölobban också på regeringen att inte lita mindre på ETS och att öka insatserna för att minska koldioxidutsläppen. Alla texter som skapats av Clean Energy Wire finns tillgängliga under Creative Commons Attribution 4.0 International License (CC BY 4.0). De kan kopieras, delas och publiceras av användarna så länge de ger lämplig kredit, ger en länk till licensen och anger om förändringar gjordes. EU: s utsläppshandelssystem (EU ETS) EU: s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) är en hörnsten i EU: s politik för att bekämpa klimatförändringar och dess nyckelverktyg för att minska utsläppen av växthusgaser kostnadseffektivt. Det är världens första stora kolmarknad och är fortfarande den största. opererar i 31 länder (alla 28 EU-länder plus Island, Liechtenstein och Norge) begränsar utsläppen från mer än 11 ​​000 anläggningar för tung energianvändning (kraftverkets starka industrianläggningar) och flygbolag som trafikerar dessa länder täcker cirka 45 av EU: s växthusgasutsläpp. Ett keps - och handelssystem EU: s system för handel med utsläppsrätter arbetar enligt principen om handel och handel. En keps bestäms av den totala mängden vissa växthusgaser som kan utföras av anläggningar som omfattas av systemet. Kepsen sänks över tiden så att totala utsläpp faller. Inom kretskortet erhåller eller köper företag utsläppsrätter som de kan handla med varandra efter behov. De kan också köpa begränsade mängder internationella krediter från emissionsbesparande projekt runt om i världen. Gränsen för det totala antalet tillgängliga utsläppsrätter garanterar att de har ett värde. Efter varje år måste ett bolag ge upp tillräckligt med utsläpp för att täcka alla sina utsläpp, annars kommer böter att åläggas. Om ett företag minskar sina utsläpp kan det hålla reservkvoten för att täcka sina framtida behov eller sälja dem till ett annat företag som saknar utsläppsrätter. Handel ger flexibilitet som säkerställer att utsläppen skärs, där det kostar minst att göra det. Ett robust koldioxidpris främjar också investeringar i ren teknik med låg koldioxidutsläpp. Huvuddragen i fas 3 (2013-2020) EU: s system för handel med utsläppsrätter ligger nu i sin tredje fas, väsentligt annorlunda än fas 1 och 2. De viktigaste förändringarna är: En enda EU-täckande utsläppsränta gäller i stället för det tidigare systemet med nationella caps. Auktion är standardmetoden för fördelning av utsläppsrätter (i stället för gratis tilldelning) och harmoniserade fördelningsregler gäller för de utsläppsrätter som fortfarande ges bort gratis Mer sektorer och gaser inkluderade 300 miljoner utsläppsrätter avsatta i New Entrants Reserve för att finansiera utplaceringen av innovativ förnybar energiteknik och koldioxidinfångning och lagring genom NER 300-programmet. Sektorer och gaser som omfattas Systemet omfattar följande sektorer och gaser med fokusera på utsläpp som kan mätas, rapporteras och verifieras med hög noggrannhet: koldioxid (CO 2) från kraft - och värmeproduktion energiintensiva industrisektorer inklusive oljeraffinaderier, stålverk och produktion av järn, aluminium, metaller, cement , kalk, glas, keramik, massa, papper, kartong, syror och organiska organiska ämnen kommersiell luftfarts nitroxid (N 2 O) från produktion av salpetersyra, adipinsyra och glyoxylsyror och glyoxalperfluorkolväten (PFC) från aluminiumproduktion. Deltagande i EU ETS är obligatorisk för företag inom dessa sektorer. men i vissa sektorer ingår endast anläggningar över en viss storlek vissa små anläggningar kan uteslutas om regeringar införtar finanspolitiska eller andra åtgärder som kommer att minska sina utsläpp med motsvarande mängd inom luftfartssektorn, till och med 2016 gäller EU-utsläppsrätterna endast för flygningar mellan flygplatser i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Att leverera utsläppsreduktioner EU: s emissionshandelsavtal har visat att prisupptagning på kol och handel med det kan fungera. Utsläppen från anläggningar i ordningen faller som avsedda med cirka 5 jämfört med början av fas 3 (2013) (se 2015-siffror). 2020. Utsläppen från de sektorer som omfattas av systemet kommer att vara 21 lägre än 2005. Utveckla kolmarknaden Upprättad 2005 är EU ETS världens första och största internationella handel med utsläppsrätter, som står för drygt tre fjärdedelar av internationell kolhandel. EU: s system för handel med utsläppsrätter är också inspirerande för utvecklingen av handel med utsläppsrätter i andra länder och regioner. EU syftar till att koppla EU: s ETS till andra kompatibla system. Huvudsaklig EU ETS-lagstiftning Karbonmarknadsrapporter Revision av EU: s system för utsläppsrätter för fas 3 Genomförande Lagstiftningshistoria för direktiv 200387EC Arbete före kommissionens förslag Kommissionens förslag från oktober 2001 Kommissionens reaktioner på behandlingen av förslaget i rådet och parlamentet (inklusive rådets gemensamma ståndpunkt) Öppen alla frågor Frågor och svar på det reviderade systemet för handel med utsläppsrätter för EU (december 2008) Vad är syftet med utsläppshandeln Syftet med EU: s system för handel med utsläppsrätter är att hjälpa EU: s medlemsstater att uppnå sina åtaganden att begränsa eller minska växthusgasen utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Att tillåta deltagande företag att köpa eller sälja utsläppsrätter innebär att utsläppsminskningar kan uppnås till minst kostnad. EU: s ETS är hörnstenen i EU: s strategi för bekämpning av klimatförändringar. Det är det första internationella handelssystemet för koldioxidutsläpp i världen och har varit i drift sedan 2005. Från och med den 1 januari 2008 gäller det inte bara de 27 EU-medlemsstaterna utan även de övriga tre medlemmarna av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Norge, Island och Liechtenstein. Det täcker för närvarande över 10 000 installationer inom energi och industrisektorer som gemensamt står för nästan hälften av EU: s utsläpp av CO2 och 40 av dess totala utsläpp av växthusgaser. Ett ändringsförslag till EU: s emissionshandelsdirektiv som godkändes i juli 2008 kommer att medföra luftfartssektorn från 2012. Hur fungerar utsläppshandeln? EU: s utsläppshandelssystem är ett keps - och handelssystem, det vill säga det täcker den totala tillåtna utsläppsnivån men , inom den gränsen, tillåter deltagare i systemet att köpa och sälja utsläppsrätter som de behöver. Dessa ersättningar är den gemensamma handelsvalutan i hjärtat av systemet. Ett bidrag ger innehavaren rätt att avge ett ton CO2 eller motsvarande mängd annan växthusgas. Kepsen på det totala antalet utsläppsrätter skapar knapphet på marknaden. Under den första och andra handelsperioden inom ramen för systemet var medlemsstaterna skyldiga att utarbeta nationella fördelningsplaner som fastställer deras totala utsläppsminskningsnivå och hur många utsläppsrätter som varje anläggning i deras land mottar. Vid slutet av varje år måste anläggningar överlämna utsläppsrätter som motsvarar deras utsläpp. Företag som håller sina utsläpp under nivån på sina utsläppsrätter kan sälja sina överskjutande utsläppsrätter. De som står inför svårigheter att hålla sina utsläpp i linje med sina utsläppsrätter har val mellan att vidta åtgärder för att minska sina egna utsläpp, såsom att investera i mer effektiv teknik eller använda mindre koldioxidintensiva energikällor eller köpa de extra utsläpp som de behöver på marknaden, eller en kombination av de två. Sådana val kan sannolikt bestämmas av relativa kostnader. På så sätt minskar utsläppen varhelst det är mest kostnadseffektivt att göra det. Hur länge har EU ETS fungerat EU: s ETS lanserades den 1 januari 2005. Den första handelsperioden löpte i tre år fram till slutet av 2007 och var en inlärning genom att göra fas för att förbereda sig för den avgörande andra handelsperioden. Den andra handelsperioden började den 1 januari 2008 och löper i fem år fram till slutet av 2012. Betydelsen av den andra handelsperioden beror på att den sammanfaller med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, under vilken EU och andra industriländer måste uppfylla sina mål för att begränsa eller minska utsläppen av växthusgaser. För andra handelsperioden har EU: s utsläpp av utsläppsminskningar minskat till omkring 6,5 under 2005 års nivåer för att säkerställa att EU som helhet och medlemsstaterna individuellt levererar sina Kyoto-åtaganden. Vilka är de viktigaste lärdomarna av erfarenheten hittills EU: s emissionshandelsavtal har satt upp ett pris på kol och visat att handeln med utsläpp av växthusgaser fungerar. Den första handelsperioden etablerades framgångsrikt med fri handel med utsläppsrätter i hela EU, införde den nödvändiga infrastrukturen och utvecklade en dynamisk kolmarknad. Miljömässiga fördelar i den första fasen kan vara begränsade på grund av överdriven fördelning av utsläppsrätter i vissa medlemsstater och vissa sektorer, främst beroende på en förlust av utsläppsprognoser innan verifierade utsläppsdata blev tillgängliga enligt EU: s system för utsläppsrätter. När offentliggörandet av verifierade utsläppsdata för 2005 lyfte fram denna överallokering, reagerade marknaden som förväntat genom att sänka marknadspriset på utsläppsrätter. Tillgängligheten med verifierade utsläppsdata har gjort det möjligt för kommissionen att se till att kapaciteten på nationella anslag under andra fasen fastställs till en nivå som leder till reala utsläppsminskningar. Utöver behovet av verifierade data har erfarenheten hittills visat att större harmonisering inom EU: s system för utsläppsrätter är absolut nödvändigt för att EU ska uppnå sina mål för utsläppsminskningar åtminstone kostnad och med minimala konkurrenssnedvridningar. Behovet av mer harmonisering är tydligast med hänsyn till hur kappan på de totala utsläppsrätterna fastställs. De två första handelsperioderna visar också att väldigt olika nationella metoder för fördelning av utsläppsrätter till anläggningar hotar rättvis konkurrens på den inre marknaden. Vidare behövs större harmonisering, förtydligande och förfining med avseende på systemets omfattning, tillgången till krediter från utsläppsminskningsprojekt utanför EU, villkoren för att koppla EU: s system för utsläpp till utsläppshandeln på annat håll och övervakning, kontroll och rapporteringskrav. Vilka är de viktigaste förändringarna i EU-systemet för utsläppsrätter och hur kommer de då att gälla De överenskomna konstruktionsförändringarna kommer att gälla från och med den tredje handelsperioden, dvs. januari 2013. Medan förberedande arbete kommer att inledas omedelbart kommer gällande regler inte att ändras till januari 2013 för att säkerställa att lagstadgad stabilitet upprätthålls. EU: s system för handel med utsläppsrätter i den tredje perioden kommer att vara ett effektivare, mer harmoniserat och rättvisare system. Ökad effektivitet uppnås genom en längre handelsperiod (8 år istället för 5 år), en robust och årligen minskande utsläppstak (21 minskning 2020 jämfört med 2005) och en betydande ökning av auktionsvolymen (från mindre än 4 i fas 2 till mer än hälften i fas 3). Mer harmonisering har kommit överens om på många områden, bland annat med avseende på cap-setting (ett EU-stort lock i stället för nationella kapslar i fas 1 och 2) och reglerna för övergångsfri tilldelning. Systemets rättvisa har ökat avsevärt genom övergången till EU-omfattande regler för fri fördelning för industrianläggningar och genom införandet av en omfördelningsmekanism som ger nya medlemsstater rätt att auktionera fler utsläppsrätter. Hur jämför den slutliga texten med det ursprungliga kommissionens förslag De klimat - och energimål som överenskommits vid Europeiska rådets vårmöte 2007 har bibehållits och den övergripande arkitekturen i kommissionens förslag om EU: s utsläppsrätter är fortfarande intakt. Det vill säga att det kommer att finnas ett EU-täckande lock på antalet utsläppsrätter och detta lock kommer att minska årligen längs en linjär trendlinje, som kommer att fortsätta efter utgången av den tredje handelsperioden (2013-2020). Huvudskillnaden jämfört med förslaget är att auktionering av utsläppsrätter kommer att fasas in långsammare. Vilka är de viktigaste förändringarna jämfört med kommissionens förslag Sammanfattningsvis är de viktigaste ändringarna i förslaget följande: Vissa medlemsstater får frivilligt och tillfälligt undantag från regeln att inga utsläppsrätter ska tilldelas kostnadsfritt till elproducenter från och med 2013. Det här alternativet att göra undantag är tillgängligt för medlemsstater som uppfyller vissa villkor för anslutningen av elnätet, andel av ett enda fossilt bränsle i elproduktion och BNPkapital i förhållande till genomsnittet för EU-27. In addition, the amount of free allowances that a Member State can allocate to power plants is limited to 70 of carbon dioxide emissions of relevant plants in phase 1 and declines in the years thereafter. Furthermore free allocation in phase 3 can only be given to power plants that are operational or under construction no later than end 2008. See reply to question 15 below. There will be more details in the Directive on the criteria to be used to determine the sectors or sub-sectors deemed to be exposed to a significant risk of carbon leakage . and an earlier date of publication of the Commissions list of such sectors (31 December 2009). Moreover, subject to review when a satisfactory international agreement is reached, installations in all exposed industries will receive 100 free allowances to the extent that they use the most efficient technology. The free allocation to industry is limited to the share of these industries emissions in total emissions in 2005 to 2007. The total number of allowances allocated for free to installations in industry sectors will decline annually in line with the decline of the emissions cap. Member States may also compensate certain installations for CO 2 costs passed on in electricity prices if the CO 2 costs might otherwise expose them to the risk of carbon leakage. The Commission has undertaken to modify the Community guidelines on state aid for environmental protection in this respect. See reply to question 15 below. The level of auctioning of allowances for non-exposed industry will increase in a linear manner as proposed by the Commission, but rather than reaching 100 by 2020 it will reach 70, with a view to reaching 100 by 2027. As foreseen in the Commissions proposal, 10 of the allowances for auctioning will be redistributed from Member States with high per capita income to those with low per capita income in order to strengthen the financial capacity of the latter to invest in climate friendly technologies. A provision has been added for another redistributive mechanism of 2 of auctioned allowances to take into account Member States which in 2005 had achieved a reduction of at least 20 in greenhouse gas emissions compared with the reference year set by the Kyoto Protocol. The share of auctioning revenues that Member States are recommended to use to fight and adapt to climate change mainly within the EU, but also in developing countries, is raised from 20 to 50. The text provides for a top-up to the proposed permitted level of use of JICDM credits in the 20 scenario for existing operators that received the lowest budgets to import and use such credits in relation to allocations and access to credits in the period 2008-2012. New sectors, new entrants in the periods 2013-2020 and 2008-2012 will also be able to use credits. The total amount of credits that may be used will, however, not exceed 50 of the reduction between 2008 and 2020. Based on a stricter emissions reduction in the context of a satisfactory international agreement, the Commission could allow additional access to CERs and ERUs for operators in the Community scheme. See reply to question 20 below. The proceeds from auctioning 300 million allowances from the new entrants reserve will be used to support up to 12 carbon capture and storage demonstration projects and projects demonstrating innovative renewable energy technologies. A number of conditions are attached to this financing mechanism. See reply to question 30 below. The possibility to opt-out small combustion installations provided they are subject to equivalent measures has been extended to cover all small installations irrespective of activity, the emission threshold has been raised from 10,000 to 25,000 tonnes of CO 2 per year, and the capacity threshold that combustion installations have to fulfil in addition has been raised from 25MW to 35MW. With these increased thresholds, the share of covered emissions that would potentially be excluded from the emissions trading system becomes significant, and consequently a provision has been added to allow for a corresponding reduction of the EU-wide cap on allowances. Will there still be national allocation plans (NAPs) No. In their NAPs for the first (2005-2007) and the second (2008-2012) trading periods, Member States determined the total quantity of allowances to be issued the cap and how these would be allocated to the installations concerned. This approach has generated significant differences in allocation rules, creating an incentive for each Member State to favour its own industry, and has led to great complexity. As from the third trading period, there will be a single EU-wide cap and allowances will be allocated on the basis of harmonised rules. National allocation plans will therefore not be needed any more. How will the emission cap in phase 3 be determined The rules for calculating the EU-wide cap are as follows: From 2013, the total number of allowances will decrease annually in a linear manner. The starting point of this line is the average total quantity of allowances (phase 2 cap) to be issued by Member States for the 2008-12 period, adjusted to reflect the broadened scope of the system from 2013 as well as any small installations that Member States have chosen to exclude. The linear factor by which the annual amount shall decrease is 1.74 in relation to the phase 2 cap. The starting point for determining the linear factor of 1.74 is the 20 overall reduction of greenhouse gases compared to 1990, which is equivalent to a 14 reduction compared to 2005. However, a larger reduction is required of the EU ETS because it is cheaper to reduce emissions in the ETS sectors. The division that minimises overall reduction cost amounts to: a 21 reduction in EU ETS sector emissions compared to 2005 by 2020 a reduction of around 10 compared to 2005 for the sectors that are not covered by the EU ETS. The 21 reduction in 2020 results in an ETS cap in 2020 of a maximum of 1720 million allowances and implies an average phase 3 cap (2013 to 2020) of some 1846 million allowances and a reduction of 11 compared to the phase 2 cap. All absolute figures indicated correspond to the coverage at the start of the second trading period and therefore dont take account of aviation, which will be added in 2012, and other sectors that will be added in phase 3. The final figures for the annual emission caps in phase 3 will be determined and published by the Commission by 30 September 2010. How will the emission cap beyond phase 3 be determined The linear factor of 1.74 used to determine the phase 3 cap will continue to apply beyond the end of the trading period in 2020 and will determine the cap for the fourth trading period (2021 to 2028) and beyond. It may be revised by 2025 at the latest. In fact, significant emission reductions of 60-80 compared to 1990 will be necessary by 2050 to reach the strategic objective of limiting the global average temperature increase to not more than 2C above pre-industrial levels. An EU-wide cap on emission allowances will be determined for each individual year. Will this reduce flexibility for the installations concerned No, flexibility for installations will not be reduced at all. In any year, the allowances to be auctioned and distributed have to be issued by the competent authorities by 28 February. The last date for operators to surrender allowances is 30 April of the year following the year in which the emissions took place. So operators receive allowances for the current year before they have to surrender allowances to cover their emissions for the previous year. Allowances remain valid throughout the trading period and any surplus allowances can now be banked for use in subsequent trading periods. In this respect nothing will change. The system will remain based on trading periods, but the third trading period will last eight years, from 2013 to 2020, as opposed to five years for the second phase from 2008 to 2012. For the second trading period Member States generally decided to allocate equal total quantities of allowances for each year. The linear decrease each year from 2013 will correspond better to expected emissions trends over the period. What are the tentative annual ETS cap figures for the period 2013 to 2020 The tentative annual cap figures are as follows: These figures are based on the scope of the ETS as applicable in phase 2 (2008 to 2012), and the Commissions decisions on the national allocation plans for phase 2, amounting to 2083 million tonnes. These figures will be adjusted for several reasons. Firstly, adjustment will be made to take into account the extensions of the scope in phase 2, provided that Member States substantiate and verify their emissions accruing from these extensions. Secondly, adjustment will be made with respect to further extensions of the scope of the ETS in the third trading period. Thirdly, any opt-out of small installations will lead to a corresponding reduction of the cap. Fourthly, the figures do not take account of the inclusion of aviation, nor of emissions from Norway, Iceland and Liechtenstein. Will allowances still be allocated for free Yes. Industrial installations will receive transitional free allocation. And in those Member States that are eligible for the optional derogation, power plants may, if the Member State so decides, also receive free allowances. It is estimated that at least half of the available allowances as of 2013 will be auctioned. While the great majority of allowances has been allocated free of charge to installations in the first and second trading periods, the Commission proposed that auctioning of allowances should become the basic principle for allocation. This is because auctioning best ensures the efficiency, transparency and simplicity of the system and creates the greatest incentive for investments in a low-carbon economy. It best complies with the polluter pays principle and avoids giving windfall profits to certain sectors that have passed on the notional cost of allowances to their customers despite receiving them for free. How will allowances be handed out for free By 31 December 2010, the Commission will adopt EU-wide rules, which will be developed under a committee procedure (Comitology). These rules will fully harmonise allocations and thus all firms across the EU with the same or similar activities will be subject to the same rules. The rules will ensure as far as possible that the allocation promotes carbon-efficient technologies. The adopted rules provide that to the extent feasible, allocations are to be based on so-called benchmarks, e. g. a number of allowances per quantity of historical output. Such rules reward operators that have taken early action to reduce greenhouse gases, better reflect the polluter pays principle and give stronger incentives to reduce emissions, as allocations would no longer depend on historical emissions. All allocations are to be determined before the start of the third trading period and no ex-post adjustments will be allowed. Which installations will receive free allocations and which will not How will negative impacts on competitiveness be avoided Taking into account their ability to pass on the increased cost of emission allowances, full auctioning is the rule from 2013 onwards for electricity generators. However, Member States who fulfil certain conditions relating to their interconnectivity or their share of fossil fuels in electricity production and GDP per capita in relation to the EU-27 average, have the option to temporarily deviate from this rule with respect to existing power plants. The auctioning rate in 2013 is to be at least 30 in relation to emissions in the first period and has to increase progressively to 100 no later than 2020. If the option is applied, the Member State has to undertake to invest in improving and upgrading of the infrastructure, in clean technologies and in diversification of their energy mix and sources of supply for an amount to the extent possible equal to the market value of the free allocation. In other sectors, allocations for free will be phased out progressively from 2013, with Member States agreeing to start at 20 auctioning in 2013, increasing to 70 auctioning in 2020 with a view to reaching 100 in 2027. However, an exception will be made for installations in sectors that are found to be exposed to a significant risk of carbon leakage. This risk could occur if the EU ETS increased production costs so much that companies decided to relocate production to areas outside the EU that are not subject to comparable emission constraints. The Commission will determine the sectors concerned by 31 December 2009. To do this, the Commission will assess inter alia whether the direct and indirect additional production costs induced by the implementation of the ETS Directive as a proportion of gross value added exceed 5 and whether the total value of its exports and imports divided by the total value of its turnover and imports exceeds 10. If the result for either of these criteria exceeds 30, the sector would also be considered to be exposed to a significant risk of carbon leakage. Installations in these sectors would receive 100 of their share in the annually declining total quantity of allowances for free. The share of these industries emissions is determined in relation to total ETS emissions in 2005 to 2007. CO 2 costs passed on in electricity prices could also expose certain installations to the risk of carbon leakage. In order to avoid such risk, Member States may grant a compensation with respect to such costs. In the absence of an international agreement on climate change, the Commission has undertaken to modify the Community guidelines on state aid for environmental protection in this respect. Under an international agreement which ensures that competitors in other parts of the world bear a comparable cost, the risk of carbon leakage may well be negligible. Therefore, by 30 June 2010, the Commission will carry out an in-depth assessment of the situation of energy-intensive industry and the risk of carbon leakage, in the light of the outcome of the international negotiations and also taking into account any binding sectoral agreements that may have been concluded. The report will be accompanied by any proposals considered appropriate. These could potentially include maintaining or adjusting the proportion of allowances received free of charge to industrial installations that are particularly exposed to global competition or including importers of the products concerned in the ETS. Who will organise the auctions and how will they be carried out Member States will be responsible for ensuring that the allowances given to them are auctioned. Each Member State has to decide whether it wants to develop its own auctioning infrastructure and platform or whether it wants to cooperate with other Member States to develop regional or EU-wide solutions. The distribution of the auctioning rights to Member States is largely based on emissions in phase 1 of the EU ETS, but a part of the rights will be redistributed from richer Member States to poorer ones to take account of the lower GDP per head and higher prospects for growth and emissions among the latter. It is still the case that 10 of the rights to auction allowances will be redistributed from Member States with high per capita income to those with low per capita income in order to strengthen the financial capacity of the latter to invest in climate friendly technologies. However, a provision has been added for another redistributive mechanism of 2 to take into account Member States which in 2005 had achieved a reduction of at least 20 in greenhouse gas emissions compared with the reference year set by the Kyoto Protocol. Nine Member States benefit from this provision. Any auctioning must respect the rules of the internal market and must therefore be open to any potential buyer under non-discriminatory conditions. By 30 June 2010, the Commission will adopt a Regulation (through the comitology procedure) that will provide the appropriate rules and conditions for ensuring efficient, coordinated auctions without disturbing the allowance market. How many allowances will each Member State auction and how is this amount determined All allowances which are not allocated free of charge will be auctioned. A total of 88 of allowances to be auctioned by each Member State is distributed on the basis of the Member States share of historic emissions under the EU ETS. For purposes of solidarity and growth, 12 of the total quantity is distributed in a way that takes into account GDP per capita and the achievements under the Kyoto-Protocol. Which sectors and gases are covered as of 2013 The ETS covers installations performing specified activities. Since the start it has covered, above certain capacity thresholds, power stations and other combustion plants, oil refineries, coke ovens, iron and steel plants and factories making cement, glass, lime, bricks, ceramics, pulp, paper and board. As for greenhouse gases, it currently only covers carbon dioxide emissions, with the exception of the Netherlands, which has opted in emissions from nitrous oxide. As from 2013, the scope of the ETS will be extended to also include other sectors and greenhouse gases. CO 2 emissions from petrochemicals, ammonia and aluminium will be included, as will N2O emissions from the production of nitric, adipic and glyocalic acid production and perfluorocarbons from the aluminium sector. The capture, transport and geological storage of all greenhouse gas emissions will also be covered. These sectors will receive allowances free of charge according to EU-wide rules, in the same way as other industrial sectors already covered. As of 2012, aviation will also be included in the EU ETS. Will small installations be excluded from the scope A large number of installations emitting relatively low amounts of CO 2 are currently covered by the ETS and concerns have been raised over the cost-effectiveness of their inclusion. As from 2013, Member States will be allowed to remove these installations from the ETS under certain conditions. The installations concerned are those whose reported emissions were lower than 25 000 tonnes of CO 2 equivalent in each of the 3 years preceding the year of application. For combustion installations, an additional capacity threshold of 35MW applies. In addition Member States are given the possibility to exclude installations operated by hospitals. The installations may be excluded from the ETS only if they will be covered by measures that will achieve an equivalent contribution to emission reductions. How many emission credits from third countries will be allowed For the second trading period, Member States allowed their operators to use significant quantities of credits generated by emission-saving projects undertaken in third countries to cover part of their emissions in the same way as they use ETS allowances. The revised Directive extends the rights to use these credits for the third trading period and allows a limited additional quantity to be used in such a way that the overall use of credits is limited to 50 of the EU-wide reductions over the period 2008-2020. For existing installations, and excluding new sectors within the scope, this will represent a total level of access of approximately 1.6 billion credits over the period 2008-2020. In practice, this means that existing operators will be able to use credits up to a minimum of 11 of their allocation during the period 2008-2012, while a top-up is foreseen for operators with the lowest sum of free allocation and allowed use of credits in the 2008-2012 period. New sectors and new entrants in the third trading period will have a guaranteed minimum access of 4.5 of their verified emissions during the period 2013-2020. For the aviation sector, the minimum access will be 1.5. The precise percentages will be determined through comitology. These projects must be officially recognised under the Kyoto Protocols Joint Implementation (JI) mechanism (covering projects carried out in countries with an emissions reduction target under the Protocol) or Clean Development Mechanism (CDM) (for projects undertaken in developing countries). Credits from JI projects are known as Emission Reduction Units (ERUs) while those from CDM projects are called Certified Emission Reductions (CERs). On the quality side only credits from project types eligible for use in the EU trading scheme during the period 2008-2012 will be accepted in the period 2013-2020. Furthermore, from 1 January 2013 measures may be applied to restrict the use of specific credits from project types. Such a quality control mechanism is needed to assure the environmental and economic integrity of future project types. To create greater flexibility, and in the absence of an international agreement being concluded by 31 December 2009, credits could be used in accordance with agreements concluded with third countries. The use of these credits should however not increase the overall number beyond 50 of the required reductions. Such agreements would not be required for new projects that started from 2013 onwards in Least Developed Countries. Based on a stricter emissions reduction in the context of a satisfactory international agreement . additional access to credits could be allowed, as well as the use of additional types of project credits or other mechanisms created under the international agreement. However, once an international agreement has been reached, from January 2013 onwards only credits from projects in third countries that have ratified the agreement or from additional types of project approved by the Commission will be eligible for use in the Community scheme. Will it be possible to use credits from carbon sinks like forests No. Before making its proposal, the Commission analysed the possibility of allowing credits from certain types of land use, land-use change and forestry (LULUCF) projects which absorb carbon from the atmosphere. It concluded that doing so could undermine the environmental integrity of the EU ETS, for the following reasons: LULUCF projects cannot physically deliver permanent emissions reductions. Insufficient solutions have been developed to deal with the uncertainties, non-permanence of carbon storage and potential emissions leakage problems arising from such projects. The temporary and reversible nature of such activities would pose considerable risks in a company-based trading system and impose great liability risks on Member States. The inclusion of LULUCF projects in the ETS would require a quality of monitoring and reporting comparable to the monitoring and reporting of emissions from installations currently covered by the system. This is not available at present and is likely to incur costs which would substantially reduce the attractiveness of including such projects. The simplicity, transparency and predictability of the ETS would be considerably reduced. Moreover, the sheer quantity of potential credits entering the system could undermine the functioning of the carbon market unless their role were limited, in which case their potential benefits would become marginal. The Commission, the Council and the European Parliament believe that global deforestation can be better addressed through other instruments. For example, using part of the proceeds from auctioning allowances in the EU ETS could generate additional means to invest in LULUCF activities both inside and outside the EU, and may provide a model for future expansion. In this respect the Commission has proposed to set up the Global Forest Carbon Mechanism that would be a performance-based system for financing reductions in deforestation levels in developing countries. Besides those already mentioned, are there other credits that could be used in the revised ETS Yes. Projects in EU Member States which reduce greenhouse gas emissions not covered by the ETS could issue credits. These Community projects would need to be managed according to common EU provisions set up by the Commission in order to be tradable throughout the system. Such provisions would be adopted only for projects that cannot be realised through inclusion in the ETS. The provisions will seek to ensure that credits from Community projects do not result in double-counting of emission reductions nor impede other policy measures to reduce emissions not covered by the ETS, and that they are based on simple, easily administered rules. Are there measures in place to ensure that the price of allowances wont fall sharply during the third trading period A stable and predictable regulatory framework is vital for market stability. The revised Directive makes the regulatory framework as predictable as possible in order to boost stability and rule out policy-induced volatility. Important elements in this respect are the determination of the cap on emissions in the Directive well in advance of the start of the trading period, a linear reduction factor for the cap on emissions which continues to apply also beyond 2020 and the extension of the trading period from 5 to 8 years. The sharp fall in the allowance price during the first trading period was due to over-allocation of allowances which could not be banked for use in the second trading period. For the second and subsequent trading periods, Member States are obliged to allow the banking of allowances from one period to the next and therefore the end of one trading period is not expected to have any impact on the price. A new provision will apply as of 2013 in case of excessive price fluctuations in the allowance market. If, for more than six consecutive months, the allowance price is more than three times the average price of allowances during the two preceding years on the European market, the Commission will convene a meeting with Member States. If it is found that the price evolution does not correspond to market fundamentals, the Commission may either allow Member States to bring forward the auctioning of a part of the quantity to be auctioned, or allow them to auction up to 25 of the remaining allowances in the new entrant reserve. The price of allowances is determined by supply and demand and reflects fundamental factors like economic growth, fuel prices, rainfall and wind (availability of renewable energy) and temperature (demand for heating and cooling) etc. A degree of uncertainty is inevitable for such factors. The markets, however, allow participants to hedge the risks that may result from changes in allowances prices. Are there any provisions for linking the EU ETS to other emissions trading systems Yes. One of the key means to reduce emissions more cost-effectively is to enhance and further develop the global carbon market. The Commission sees the EU ETS as an important building block for the development of a global network of emission trading systems. Linking other national or regional cap-and-trade emissions trading systems to the EU ETS can create a bigger market, potentially lowering the aggregate cost of reducing greenhouse gas emissions. The increased liquidity and reduced price volatility that this would entail would improve the functioning of markets for emission allowances. This may lead to a global network of trading systems in which participants, including legal entities, can buy emission allowances to fulfil their respective reduction commitments. The EU is keen to work with the new US Administration to build a transatlantic and indeed global carbon market to act as the motor of a concerted international push to combat climate change. While the original Directive allows for linking the EU ETS with other industrialised countries that have ratified the Kyoto Protocol, the new rules allow for linking with any country or administrative entity (such as a state or group of states under a federal system) which has established a compatible mandatory cap-and-trade system whose design elements would not undermine the environmental integrity of the EU ETS. Where such systems cap absolute emissions, there would be mutual recognition of allowances issued by them and the EU ETS. What is a Community registry and how does it work Registries are standardised electronic databases ensuring the accurate accounting of the issuance, holding, transfer and cancellation of emission allowances. As a signatory to the Kyoto Protocol in its own right, the Community is also obliged to maintain a registry. This is the Community Registry, which is distinct from the registries of Member States. Allowances issued from 1 January 2013 onwards will be held in the Community registry instead of in national registries. Will there be any changes to monitoring, reporting and verification requirements The Commission will adopt a new Regulation (through the comitology procedure) by 31 December 2011 governing the monitoring and reporting of emissions from the activities listed in Annex I of the Directive. A separate Regulation on the verification of emission reports and the accreditation of verifiers should specify conditions for accreditation, mutual recognition and cancellation of accreditation for verifiers, and for supervision and peer review as appropriate. What provision will be made for new entrants into the market Five percent of the total quantity of allowances will be put into a reserve for new installations or airlines that enter the system after 2013 (new entrants). The allocations from this reserve should mirror the allocations to corresponding existing installations. A part of the new entrant reserve, amounting to 300 million allowances, will be made available to support the investments in up to 12 demonstration projects using the carbon capture and storage technology and demonstration projects using innovative renewable energy technologies. There should be a fair geographical distribution of the projects. In principle, any allowances remaining in the reserve shall be distributed to Member States for auctioning. The distribution key shall take into account the level to which installations in Member States have benefited from this reserve. What has been agreed with respect to the financing of the 12 carbon capture and storage demonstration projects requested by a previous European Council The European Parliaments Environment Committee tabled an amendment to the EU ETS Directive requiring allowances in the new entrant reserve to be set aside in order to co-finance up to 12 demonstration projects as requested by the European Council in spring 2007. This amendment has later been extended to include also innovative renewable energy technologies that are not commercially viable yet. Projects shall be selected on the basis of objective and transparent criteria that include requirements for knowledge sharing. Support shall be given from the proceeds of these allowances via Member States and shall be complementary to substantial co-financing by the operator of the installation. No project shall receive support via this mechanism that exceeds 15 of the total number of allowances (i. e. 45 million allowances) available for this purpose. The Member State may choose to co-finance the project as well, but will in any case transfer the market value of the attributed allowances to the operator, who will not receive any allowances. A total of 300 million allowances will therefore be set aside until 2015 for this purpose. What is the role of an international agreement and its potential impact on EU ETS When an international agreement is reached, the Commission shall submit a report to the European Parliament and the Council assessing the nature of the measures agreed upon in the international agreement and their implications, in particular with respect to the risk of carbon leakage. On the basis of this report, the Commission shall then adopt a legislative proposal amending the present Directive as appropriate. For the effects on the use of credits from Joint Implementation and Clean Development Mechanism projects, please see the reply to question 20. What are the next steps Member States have to bring into force the legal instruments necessary to comply with certain provisions of the revised Directive by 31 December 2009. This concerns the collection of duly substantiated and verified emissions data from installations that will only be covered by the EU ETS as from 2013, and the national lists of installations and the allocation to each one. For the remaining provisions, the national laws, regulations and administrative provisions only have to be ready by 31 December 2012. The Commission has already started the work on implementation. For example, the collection and analysis of data for use in relation to carbon leakage is ongoing (list of sectors due end 2009). Work is also ongoing to prepare the Regulation on timing, administration and other aspects of auctioning (due by June 2010), the harmonised allocation rules (due end 2010) and the two Regulations on monitoring and reporting of emissions and verification of emissions and accreditation of verifiers (due end 2011).